|
|
|
Den kosmiska sköldpaddan av robert71
av Lilian Wiberg
PRATCHETT
A´Tuin – Discworld
 I Terry Pratchetts hejdlöst roliga romanserie om trollkarlen Rensvind, tossiga häxor och mycket annat sällsynt folk i staden Ankh-Morpork med omnejd, vore inget möjligt utan ”den kosmiska sköldpaddan” A´Tuin som kravlar fram i rymden med fyra elefanter på ryggen. Dessa i sin tur bär upp Skivvärlden där allting tilldrar sig – d v s när ingen ramlar över kanten förstås och får en glimt av det Stora sammanhanget. Om en man av Pratchetts kaliber någonsin får den bara alltför populära frågan ”vad får du allt ifrån”, vet jag inte. Men A´Tuin har i alla fall många förebilder eftersom sköldpaddan är ett av de vanligaste djuren i världens gamla myter och skapelseberättelser.
MYTDJURET
Sköldpaddan uppträder i skapelsemyter runt om i världen. Ofta handlar det om att den bär världen på sin rygg, i asiatiska myter och i vissa nordamerikanska indianska berättartraditioner. Jag kunde lätt tänka mig hur bilden kunnat uppstå, när jag såg jättesköldpaddorna på Seychellerna i TV, och hur de bar runt på små krabbor och andra smådjur som levde på deras ryggsköldar.
Indiska tempel har ibland en sköldpadda som beskyddande ande. I afrikanska myter är ofta sköldpaddan den kloka varelsen, som skipar rättvisa och hjälper människorna, medan den i Sydamerika har rollen av en trickster. Det finns många fabler om sköldpaddan Yabuti i Orinocofloden i vilka han bl a ger elden till människorna och hur han listigt lurar andra djur. Även cherokeeindianerna berättar fabler om den påhittiga Turtle. I en av dem lurar han en flock vargar som vill döda honom att kasta honom i floden. På så vis klarar han sig men hans släta, fina skal spricker när det träffar en sten i floden, och det är därför det ser ut som det gör. De nordamerikanska indianerna är annars de som har mest respekt för Moder Jord och alla dess invånare, och det avspeglas i deras myter.
BEDAWANG
Nü-Gua
Kina och Bali
I Kina och fjärran östern finns den högsta koncentrationen av myter där sköldpaddan har en viktig roll att spela. Bland fyra djuriska gudomar är det bara den som existerar i verkligheten.
En högt älskad gudinna i den kinesiska mytologin är Nü-Gua. Hon skapade de första människorna av lera, efter det att himmel och jord delat sig. Men det var för tidsödande att göra alla små figurer för hand, så Nü-Gua tröttnade. Istället tog hon ett rep, doppade det i lera och snurrade det runt omkring sig så leran flög åt alla håll. De handgjorda figurerna blev adel och rikemän, medan de slumpmässigt tillkomna lerklumparna förvandlades till vanligt fattigt folk.
Nü-Gua var stolt över sitt verk och blev mycket sorgsen när två andra gudar ställde till stor förödelse på jorden under sin tvekamp, och många människor dog eller blev hemlösa. Det var vattnets gud Gong Gong och eldens gud Zhu Rong som i striden gjorde både himmel och jord till sitt slagfält. Zhu Rong vann, och i sin besvikelse slog Gong Gong sin panna så hårt i berget Buzhou att det rämnade. Olyckligtvis var det Buzhou som stöttade upp himlen i nordväst. Himlen föll, jorden öppnade sig, skogsbränder rasade, floderna översvämmade världen och människorna verkade snart vara ett minne blott.
Men Nü-Gua fann på råd. Hon smälte mångfärgade stenar att laga himlen med och sedan dödade hon en jättesköldpadda och använde dess fyra ben till att hålla upp himlen med. Flodernas vilda lopp stoppade hon med högar av aska från brända träd och buskar. Riktigt som innan katastrofen blev det dock inte. Från den dagen sluttar himlen mot nordväst och jorden en aning mot sydväst vilket man kan se på de kinesiska flodernas lopp.
Kina är ett land med många variationer av denna urmyt. I den vanligaste har sköldpaddan sympatiskt nog fått liv och getts namnet Bedawang. Han bär, liksom A´Tuin, fyra elefanter och jordskorpan på sin rygg.
På Bali finns en variant där Bedawang skapades av världsormen Antaboga genom meditation. Här bär han två hopringlade ormar på ryggen vilka håller upp jordskivan. På skölden har han ett lock, Den Svarta Stenen, som är ingången till den skräckinjagande underjorden där jätteormen Basuki bor.
Allt enligt Tjatur Yoga, den balinesiska skapelseberättelsen!
KURMA
Indien
Hinduerna föreställer sig också att vi lever på ryggen av en ”kosmisk sköldpadda”. Här är det guden Vishnu som i en av sina avatarer, eller inkarnationer, då han nedsteg till jorden för att rädda mänskligheten, manifesterade sig som sköldpaddan Kurma.
Vishnus avatarer är tio till antalet: fisk, sköldpadda, galt, människolejon, dvärg och ytterligare fem mänskliga gestalter varav den sista är hinduernas Messias och ännu inte nedstigen.
Enligt legenden förvandlades Vishnu till Kurma vid en tid då gudarnas kraft hade försvagats. Det man mest av allt åstundade var att få tag i livselixiret Amrita som gav odödlighet.
Vishnu befallde i detta syfte gudar och demoner att med förenade krafter kärna världshavet. De använde berget Mandara till att kärna med, men lyckades först sedan Kurma tagit berget på sin rygg och stöttat det.
Förutom livselixir erhöll man en mängd andra nyttigheter från kärnandet. Gudinnor, djur, juveler, elixir och giftet Halahala. Och Vishnu fick lyckans gudinna Lakshmi till maka!
MI-ZHEE-KAY
Nordamerika
Även i indiansk tro, enligt bl a The Mishomi Book av Edward Benton-Benai, uppträder sköldpaddan i skapelsemyten. Ojibwaystammens version:
När den Store Anden Kitchi-Manitou befolkat jorden, började människorna slåss och ställa till oreda efter ett tag. När Kitchi-Manitou såg deras brist på respekt för livet och jorden, bestämde han sig för att rena jorden med hjälp av en stor flod. De enda överlevande var Nanaboozhoo, centralfigur i indianska myter, och några djur som hade räddat sig undan. All fast mark var bortsopad och de flöt omkring på en stor timmerstock.
Nanaboozhoo sade: Jag ska dyka ner till botten och hämta upp lite jord, så vi kan bygga oss ett nytt land med Kitchi-Manitous hjälp. Men havet var för djupt och han misslyckades, liksom sjöfåglarna som dök i tur och ordning, följda av de andra djuren. Till slut pep den lilla myskråttan: Jag vill försöka! Djuren hånskrattade men Nanaboozhoo sade: Alla har samma värde inför Kitchi-Manitou. Låt honom försöka.
Myskråttan dök och var borta alldeles för länge. Till slut såg de hans lilla kropp flyta upp till ytan. När de drog upp den döda myskråttan på stocken fick de se att han höll en klump lera i tassen. Sköldpaddan Mi-zhee-kay sade: Lägg lerklumpen på min rygg och låt Kitchi-Manitou skapa ett nytt land av den. Och de fyra vindarna började blåsa, och lerklumpen växte till en ö som blev större och större. Den ön kallas i dag för Nordamerika.
I huronernas version faller den unga flickan Ataensic från himmelsfolket ner i världshavet och räddas av två svanar. Men hon kan inte leva utan land, så den Stora Sköldpaddan föreslår djuren att de ska dyka efter jord att bygga en ö åt Ataensic av. Den som lyckas här är den lilla paddan Toskwaye, men även han får betala med sitt liv. Ön byggs på Stora Sköldpaddans rygg, och Ataensic blir människornas urmoder. Huronerna kallar paddor för Mashutata som betyder ”vår mormor” och ingen huron skulle drömma om att skada en padda, liksom en ojibway aldrig dödar en myskråtta.
POPOL VUH
Mayafolkets skrifter
Mayafolkets skapelseberättelse, Popol Vuh, nedtecknades på 1500-talet av en mayaindian, på mayaspråket men i europeisk skrift. En modern översättning finns på engelska av Dennis Tedlock. Här berättas bl a om Tvillinghjältarnas äventyr.
Tvillinghjältarna Hunahpu och Xbalanques far och farbror hade besegrats och dödats av underjordens gudar. Dessa hade störts av det ständiga bollspelet som hördes ända ner i underjorden, Xibalba, och inbjudit de båda till en match i underjorden. Efter matchen offrades de och begravdes på bollplanen, utom faderns huvud som hängdes upp i ett träd till allmän varnagel. Han lyckades avla tvillinghjältarna genom att spotta i handen på den underjordiska gudinnan Xquic, som flydde upp till jordytan för att föda dem.
Tvillingarnas farmor hade gömt bollar och slagträ för att de inte skulle gå samma onda öde till mötes som tidigare deras far gjort. Men pojkarna fann grejerna förstås och historien upprepade sig. Genom allehanda knep klarade sig tvillingarna genom flera dagars turnering med underjordens gudar. Men en morgon lyckades en gud slå av Hunahpus huvud med sitt slagträ. Xbalanque ersatte sin brors huvud med en pumpa och de gick till bollplanen bara för att upptäcka att gudarna använde Hunahpus riktiga huvud som boll. Xbalanque slog huvudet av banan och samtidigt lät han en liten hare leka boll och lura bort gudarna medan han satte tillbaka sin brors huvud.
Sedan lät bröderna gudarna vinna en match. Som tack blev de dödade och stekta, och deras ben maldes och kastades i floden. Fen dagar senare återvände de, förklädda till djur som kunde offra varandra och andra, för att senare återuppstå. Gudarna blev så imponerade så de ville också bli offrade och återfå livet av de magiska bröderna. Hunahpu och Xbalanque uppfyllde gärna första delen av deras önskan, men glömde tyvärr att återuppliva dem. Efter avslutade äventyr i Xbalba uppsteg de på himlen och blev till solen och månen.
Var kommer sköldpaddan in då, frågar nu vän av ordning. Ja, här är den en aning gäckande. I Forums bok Myter, berättas att Xbalanque ersätter sin brors huvud med en sköldpadda under bollspelet. Det finns ingen motsvarighet till det påståendet i Popol Vuh. Däremot har man funnit ett fat från 700-talet (se bild) där tvillinghjältarnas far Hun Hunahpu i egenskap av Majsguden stiger upp från jorden, som avbildas som ett sköldpaddskal.
AVGUD, MAT, VALUTA?
Paradoxalt nog får i de flesta av dessa myter sköldpaddan sätta livet till för att människan ska få en plats att leva på, och det har en skrämmande motsvarighet i verkligheten när de flesta havssköldpaddor löper risk att hamna på asiatiska smörgåsbord och deras skal att ingå i kinesiska föryngringselixir. Skalen används än i dag som prydnader, smycken och t o m valuta på sina håll.
Det är inte mycket bättre i litteraturens värld. Defoes Robinson Crusoe misshandlar grymt en sköldpadda för sin egen överlevnad och Twains Huckleberry Finn och Tom Sawyer tycker att sköldpaddor duger bara till att äta.
En ljusning finner man hos Jules Verne där Kapten Nemo hjälper sköldpaddan som vält när ballongfararna kraschat i Den hemlighetsfulla ön.
Ja, och så John Steinbeck då, som vanligt i mitt tycke en klass för sig. Vredens druvor inleds med att Tom Joad återvänder hem efter en fängelsevistelse. Han hittar en sköldpadda i diket som han rullar in i kavajen för att ge sin lille bror i present. Väl hemma finner han gården tom, familjen har körts bort av de stora jordägarna. Han släpper sköldpaddan och den kavar iväg åt samma håll som den var på väg åt när han hittade den. Vart fan tror du den är på väg, säger Tom till sin vän. Och sköldpaddan blir till en symbol för familjen Joads sökande efter ett nytt hem och ett nytt liv i det tidiga 1900-talets Kalifornien. Hur det går för Tom Joad får vi inte veta, men sköldpaddor hittar ju alltid hem.
Som slutkläm vill jag bara tala om att den romerske poeten Aischylos dog av att få en sköldpadda i huvudet. En örn släppte ner den från luften på Aischylos skalliga skalle som tyvärr var mjukare än skalet. ´
Testudo supra et infra durissimis testis quasi scuto operta est. Så det så.
|
<<< Tillbaka
Texten har blivit läst 6449 gånger
|
|
|
| |
|
|
| |
|
Tidskriften Mitrania
URL : www.mitrania.se
E-post: 
|
|
|
|